Min vän Ash

 
Den här vackra saken är min nya leksak. Jag började spinna i vintras, först på en hemmagjord slända, sedan en köpt slända, för att sen köpa en över 100 år gammal spinnrock som blev min kompanjon under några månader.
 
Under hela sommaren så jobbade, mitt första riktiga sommarjobb, och nu i augisti kände jag att jag förtjänade en liten present.
 
Då fick det bli denna lilla e-spinner från Ashford. Anledningen till att jag köpte just denna var för att vi bor så litet, så jag vill ha något som jag kan förvara enkelt, och en tyst en så man kan kolla på serier samtidigt som man spinner. Drömmen vore förstås en Hansen men eftersom kostar så mycket, så fick det bli en större, fast billigare spinnis. 
 
Ash, som jag så påhittigt har döpt henne till, är underbar! I början var jag väldigt ovan, men nu har jag upptäckt hur otroligt skönt det är att spinna halvliggandes, hehe. Det är även väldigt skönt att slippa ha benen på ett visst sätt, trampandes, utan nu kan jag verkligen sitta exakt hur som helst, vilket är skönt eftersom jag fick ont i ryggen av min gamla spinnrock.
 
 
Här är hon från sidan. Ullen jag spinner på just nu heter Neon, och är 100% merino, men kan berätta mer om det någon annan dag.
 
Jag trodde att jag skulle sakna trampandet, och jag måste erkänna att det var lite skumt i början, men jag trivs faktiskt väldigt bra med att inte trampa. Läste en recension om e-spinners innan jag beställde henne, där en person hade beskrivit att det var helt omöjligt att vänja sig vid att det alltid är samma fart, att den inte skiftar, men jag tycker att det bara är bekvämt, då kan jag hitta en takt som passar mig och köra därefter. Mina garn har blivit bättre sen jag köpte Ash, mer balanserade, men det kanske är övningen som har gett färdighet.
 
Hursom är jag otroligt nöjd, och även om jag kanske skaffar en trampbar spinnrock längre fram i framtiden, när vi har plats med en, så kommer Ash alltid få hänga med, så liten och behändig som hon är!
 

Det magiska garnet

 
Denna boll med garn ser ju inte så speciellt ut, men, det är det...
 
Denna boll av garn är inte det enda av sitt slag, utan jag har väl cirka 500 gram av det.
 
Det var så att när jag fyllde 21 eller så, så fick jag ett presentkort till en garnbutik. Väl i garnbutiken fick jag hjälp att välja ut den perfekta färgen; det skulle bli min första kofta. Sagt och gjort så köpte jag ungefär 10 nystan av detta bomullsgarn och började sticka en kofta. Eftersom jag inte hade någon aning om att steekning existerade så tragglade jag mig igenom med att sticka varannat varv avigt, med bomullsgarn.... bomullsgarn, enligt mig, är nog bland det minst förlåtande garn jag någonsin varit med om. Så fort man slappnar av en aning i händerna under en avigsida kommer denna rad synas där för alltid, lite annorlunda från de andra raderna.
 
Efter lång, lång tid så blev jag klar med koftan. Halsringen var klar och jag satte till och med ihop axelbitarna.
 
Sen tog det stopp.
 
Några månader senare, efter att ha tittat på min kofta många gånger, bestämde jag mig för att repa upp koftan (som snarare var en väst), det blev flera gigantiska garnbollar av dessa många gram.
 
Sedan dess, typ två, tre år sedan, så ligger detta garn fortfarande. Jag har påbörjat otaliga projekt med det, men de repas snart upp, och garnet är åter igen i bollform. Det är tur att bomull är så hållbart...
 
Så, ja, detta nystan är verkligen ett magiskt garn. Det har kraften att inte bli nånting, utom förstås en garnboll, som bara ligger där och hånar mig dag ut och dag in.

Tallinn!


Idag kom jag och sambon hem från en resa till Tallinn! Innan resan frågade jag på Online Stickcafé, på Facebook, efter råd om besöksvärdiga stickbutiker och fick tipset om Karnaluks. Min sambos mamma pratade sig varm och Karnaluks och la till och med en eventuell beställning på trevligt garn.
 
Så, väl i Tallinn delade jag och sambon upp oss, han gick till en butik som innehöll trummor medan jag vandrade runt på Karnaluks. Detta visade sig vara ett vist beslut, då butiken visade sig vara typ pusselmänniskornas Mekka, inte bara billigt, utan även hur stort som helst!
 
Det är sällan jag köper mycket garn, jag är oftast för snål, utan köper hellre en eller två nystan per gång till framtida strumpor... men all den snålheten blåste bort där, och för en gångs skull köpte jag exakt allt jag ville ha.
 
Det var dock svårt att fokusera i butiken, det var så mycket av exakt allt att man snarare blev lite apatisk och gick bara runt med munnen öppen och ooohhhade och aaahhhde över allt garn som fanns exakt överallt. Om det hade funnits ren ull i butiken också hade jag nog aldrig kommit hem.
 
 
Reflexgarn, ska bli två mössor, en till mig och en till sambon. Där vi bor finns det varken gatlyktor eller gångvägar så det är viktigt att man syns väl!

Den lila köpte jag fyra av, den gröna köpte jag tekniskt sett sju av, men fem stycken gick till min sambos mamma, och den blåa längst ner köpte jag tio av. Har hört talas om Rowan tidigare, men har aldrig sett det i butik. Den blåa till höger är också ny för mig, och den köpte jag bara en av.
 
 
Sju bröder är ett av mina favoritgarner att sticka sockor i, och snart är det socktider igen, så då känns det bra att bunkra upp i sockgarner igen.

 
 
Såklart fler novita garner, dels den vackra blåa (märks det att jag gillar blått?) och svart som alltid är bra att ha hemma.
Till sist köpte jag även dessa två, den grönmelerade till min sambo och den blåa till mig. Det är första gången jag ser att det finns åttatrådigt garn, men det känns som att det borde vara väldigt hållbart eftersom det är desto fler trådar som måste gå av innan själva garnet går av. Får återkomma med resultat. Borde sticka ett par sockor till min far för att få veta om det verkligen är bättre, han är expert på att nöta ut strumpor!
 
Det var allt för den resan, eller ja, köpte andra icke garnrelaterade men ändå stickrelaterade, men det får jag visa någon annan gång.