Det magiska garnet
Denna boll med garn ser ju inte så speciellt ut, men, det är det...
Denna boll av garn är inte det enda av sitt slag, utan jag har väl cirka 500 gram av det.
Det var så att när jag fyllde 21 eller så, så fick jag ett presentkort till en garnbutik. Väl i garnbutiken fick jag hjälp att välja ut den perfekta färgen; det skulle bli min första kofta. Sagt och gjort så köpte jag ungefär 10 nystan av detta bomullsgarn och började sticka en kofta. Eftersom jag inte hade någon aning om att steekning existerade så tragglade jag mig igenom med att sticka varannat varv avigt, med bomullsgarn.... bomullsgarn, enligt mig, är nog bland det minst förlåtande garn jag någonsin varit med om. Så fort man slappnar av en aning i händerna under en avigsida kommer denna rad synas där för alltid, lite annorlunda från de andra raderna.
Efter lång, lång tid så blev jag klar med koftan. Halsringen var klar och jag satte till och med ihop axelbitarna.
Sen tog det stopp.
Några månader senare, efter att ha tittat på min kofta många gånger, bestämde jag mig för att repa upp koftan (som snarare var en väst), det blev flera gigantiska garnbollar av dessa många gram.
Sedan dess, typ två, tre år sedan, så ligger detta garn fortfarande. Jag har påbörjat otaliga projekt med det, men de repas snart upp, och garnet är åter igen i bollform. Det är tur att bomull är så hållbart...
Så, ja, detta nystan är verkligen ett magiskt garn. Det har kraften att inte bli nånting, utom förstås en garnboll, som bara ligger där och hånar mig dag ut och dag in.